In loving memory

Det har varit tyst här länge nu. Det finns en anledning till det, jag har inte orkat skriva något. För vad skriver man egentligen när något sånt här händer? Var finner man orden?

I tisdags tog jag ett sista farväl av den starkaste kvinnan jag känner. Min mamma. Hon kämpade mot cancern i över tio år. Jag kommer för alltid att minnas hennes kämparvilja och förmåga att se det vackra även i det minsta.

Mamma, jag är stolt över att vara din dotter och de gånger jag känner för att ge upp så ska jag påminna mig själv om att jag är din dotter och vi ger inte upp, vi kämpar….. till slutet.

Och prästens ord stannar kvar hos mig, vi är alla på besök här på jorden. Vissa av oss får bara stanna längre än andra. En begravning är, mitt i sorgen, också en sätt att säga tack för det livet som vi fick dela.

När vi nu börjar gå igenom mammas saker fastnar jag vid foton från mammas ungdom. Det skänker tröst att se en ung kvinna le mot kameran, ute på olika upptåg. Den bilden vill jag också bära med mig, då innan sjukdom och smärta färgade livet.

Ta hand om varandra och livet.

Annonser

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till In loving memory

  1. desiree skriver:

    Åh Christina jag beklagar sorgen det djupaste. Otroligt fint skrivet. Så mycket kärlek i dina ord. Jag önskar bara att det fanns mer rättvisa i livet och att fina människor som din mamma fick mer tid tillsammans med sina älskade. Men hon kommer alltid leva i era minnen. Det finns inga ord för sådant här som du säger. Jag skickar dig en riktigt stor och varm kram.

  2. Åsa skriver:

    Fina du! Fina ord om din mamma! ❤

  3. Anne-Marie skriver:

    Så vackert du skriver om din mamma.
    Visst stämmer det att vi bara är här på besök. Och när vi är klara här kommer vi hem till vårt andra hem. 🙂
    Jag sparade också en del foton på min mamma när hon var ung, pigg och i full fart.
    Stor kram till dig!

  4. Love in LA skriver:

    Jättefint skrivet!
    Jag beklagar sorgen,
    Stor kram!

  5. Lotta skriver:

    Käraste, fina Ina!

    Så smärtsamt och svårt att förlora sin mamma, en förälder. Jag har tänkt så på dig. Beklagar att din fina mamma inte finns hos er mer. Dina ord får mitt hjärta att bulta hårt, mina ögon tåras.
    Tiden går så snabbt, vart tog den vägen. Så viktigt att vara rädd om varandra.

    Mina varmaste och största kramar!

  6. Annika skriver:

    Stora, stora kramar till dig, Ina. Såg ju din instagrambild.
    Så sorgligt!! och den där förbannade cancern som skördar sina offer. HATAR den.
    Tänker på dig.
    Varma, varma kramar!!!

  7. Louise Ling-Vannerus skriver:

    Hej! Vi känner inte varandra för jag hittade nyligen din blogg-sida. Tänkte att det var kul att följa någon i Silicon Valley för jag och min man är på väg att flytta dit! Nu blev det ju något viktigare, allvarligare och sorgligare som fick prio i ditt liv – men det var också väldigt fint att ta del av. En av sakerna som är svåra när man flyttar så långt bort är ju att det är långt hem till nära och kära och inte minst långt bort när man har åldrande, och ibland sjuka, föräldrar i Sverige.
    Hör på dig att du kommer att ta väl vara på dina minnen och kunna fortsätta stark på resan i livet. Vi kanske ses i Silicon Valley!
    Louise

  8. Anna skriver:

    Bästa Christina,
    Beklagar så vännen. Så vackert prästen försökte förklara detta svåra fenomen som kallas livet med dess orättvisor. Tänker på dig idag och förstår hur stolt du är över din mammas mod, styrka och kamp.
    Många kramar,
    Anna

  9. Ruth i Virginia skriver:

    Från en gammal Crawfoot Indian:
    ”What is life?
    It is the flash of a firefly in the night.
    It is the breath of a buffalo in the wintertime.
    It is the little shadow which runs across the grass
    and loses itself in the sunset.”

    Livet år kort. Sörj över förlusten.
    Gläds åt den tid vi har tillsammans.

  10. myhrans skriver:

    Beklagar sorgen. Min mamma dog också i cancer, för snart 15 år sedan, efter att ha kämpat i tio år. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket än idag, mamma är ju alltid mamma… Varma tankar till dig! ❤

  11. bortabrabloggen skriver:

    Otroligt vackert skrivet och din mamma är säkerligen precis lika stolt för att du är hennes dotter! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s