Sweden vs Silicon Valley

Jag börjar precis doppa fötterna i swimmingpoolen Silicon Valley, där det stora fiskarna trängs med dom små. Det snackas startups, VC´s, Angel investors och den ena namnet coolare än det andra. Jag börjar försiktigt med att läsa Wired på lunchen 🙂

En ny värld öppnar sig. Den här världen är svår att greppa för någon som inte är mitt i det. Det är en så speciell värld, en bubbla om ni så vill. En kultur, ett tankesätt, en region som länder över hela världen vill kopiera.

Jag var på en föreläsning igår där Sverige och entreprenörskap i Sverige behandlades. Jag är stolt över Sverige. Så stolt över att vara svensk. Jag uppskattar vårt skyddsnät så mycket mer nu när jag ser hur lätt man faller genom systemet här.

En fråga som kom upp var hur riskbenägna svenskar är. Vi har alla möjlighet till en bra start, utbildning är gratis. Vi har ju ett skyddsnät som fångar upp oss (i de flesta fall, inget system är perfekt) så vi vet att vi inte hamnar på gatan om vi tar en risk. Men gör det oss svenskar mer riskbenägna? Vissa kallar oss trygghetsnarkomaner.  Men vi är också ett folk av early adaptors, vi är välutbildade och vårt bredband slår Silicon Valleys med hästlängder 🙂 Vi har alla förutsättningar.

Här blossar just nu en debatt och ”takers versus makers”. Att det är fult att behöva hjälp någon gång. Att få stöttning av staten för att komma på fötter. Fasan är att USA ska bli ett land av ”takers”. Vad jag har svårt att förstå är hur till exempel tillgång till en sjukförsäkring gör att man blir en ”taker”. Att veta att man inte blir ruinerad och hamnar på gatan om man blir sjuk och förlorar sitt jobb borde vara befriande.

Den amerikanska drömmen är intressant. Det finns inget lagom eller jantelag. Vi har försökt förklara för amerikaner om jantelagen. De förstår inte.  Man strävar uppåt. Kan min granne så kan jag. Det är inte fult att säga att man ska bli framgångsrik, att målet är att bli mångmiljonär.

Jag kommer att tänka på när jag var barn. Jag är uppväxt i en by där jantelagen lever stark. Du ska inte tro att du är något. Jag var en nörd. Jag älskade skolan, jag älskade att lära mig nya saker. Jag älskade matte så mycket så jag räknade fler sidor än jag hade i läxa och då fick jag skäll av läraren. Du får inte sticka ut. Du får inte vara annorlunda än de andra barnen. Redan då präntades detta in. Jag kommer så väl ihåg det över 20 år efteråt. Hur jag skämdes.

201252314046.jpg

Oh yes, here we are proud and we are not ashamed to say it!

Det här blev ett inlägg när mina tankar fick löpa fritt. Jag skulle gärna höra från er. Både ni som är utlandssvenskar och ni som bor i Sverige. Kan vi skaka av oss jantelagen? Vad ser ni som för -och nackdelar med Sverige? Vad har ni som bor utomlands gjort för observationer?

Bring it on! 🙂

Annonser

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Allmänt, Christina funderar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Sweden vs Silicon Valley

  1. Channal skriver:

    Jantelagen är svår att jobba bort! Önskar att vi hade lite mer som amerikanarna… slå oss på bröstet och säga att vi är BRA till oss själva! Det är inte fult!

    Tryggheten här hemma är en självklarhet för oss! Där tycker jag USA tänker konstigt som i många andra politiska frågor!

    Lika konstig lärare som du hade! Självklart skulle jag ha gett dig utmaningar och gärna en högre kurs i matematik! Vi måste bli bättre på att fånga upp de starka barnen också så de får utvecklas!

    KRAMAR!! Anna

    • Ja den är det! Även om jag tror att vi blir mindre och mindre jante.

      Det är otroligt stora skillnader vad det gäller tryggheten, här ska staten lämna en i fred för det mesta. Det är ju såklart beroende på var man bor, i Cali är de flesta väldigt liberala och skulle gärna se sjukvård för alla tex.

      Ja det var ju länge sedan nu så det har säker ändrats får man hoppas! Men absolut, jag tycker att alla måste får utvecklas efter sin förmåga. Ser inget fult i att det kan finnas specialklasser för de barn som har talang för vissa saker och som utvecklas fortare i tex matte.
      Kram!!

  2. desiree skriver:

    Tycker absolut att Jantelagen borde avskaffas, det borde den ha gjort för länge sedan. Jag tycker Amrisarna har helt rätt i att känna att man aldrig bör tryckas ner av andra. Jag undrar lite hur Amrisarna ser på detta med att ta emot hjälp. Det är något som känns mest fult då staten är involverad. Man skänker gärna hjälp och tar emot hjälp från kyrkan, från privata organisationer speciellt inom sin egen community men staten är något som Amrisarna INTE gillar har jag fått uppfattningen om.
    Sverige är ett fantastiskt land på många sätt men något som jag stör mig lite på och som jag tyckte var jobbigt då vi flyttade hem från USA var homogenteten, hur likriktat allt och alla skulle vara. Känns som man stöps mycket i färdiga mallar i Sverige. Det ska vara på ett visst sätt, man ska tillhöra en viss kategori, göra som alla andra gör. Det är lite som när en viss trend slår igenom i Stockholm då har ALLA den. Detta kan kännas väldigt enformigt och irrierande som om man har på sig en för liten tröja. Sedan är det ju alltid så att det finns bra och mindre bra saker i alla sammhällen. Medan man bor utomlands inser man inte hur mycket man själv påverkas och förändras. Det är först när man kommer hem som man inser att det där med att passa in alla gånger inte är så lätt. Ibland ville jag göra lite revolt mot just likformigheten och inte ens försöka passa in. Naturligtvis finns det säkert mallar och mycket osynliga regler även på andra håll i världen men som ny och som utlänning uppfattar man inte dessa med en gång eller på ett helt enkelt sätt vilket är befriande. Amrisarnas öppenhet gillar jag mycket och finner befriande. Känns som om de inte dömmer lika snabbt som en svensk utan visar större nyfikenhet.
    Jag tycker just sådant här som du tar upp är jätteintressant. Ser fram emot vad de andra har att säga och tycker om detta. Det är alltid kul att disskutera sådant här. 🙂
    Kram!

    • Absolut! Jag gillar att de verkar födas med självförtroendet, det sitter i ryggraden 🙂
      Nej staten är för det mesta blä. Men tiderna förändras, kyrkan tar mindre plats i folks liv nu, även i USA. Det måste finnas alternativ, det gamla USA som de försöker hänga fast vid förändras.

      Jag håller med om homogeniteten i Sverige, det blir ännu mer slående när man bor utomlands och kommer hem samt när man läser svenska bloggar. Alla visar samma tröja, samma inredning 🙂 Här finns det tusen stilar, älskar SF för det. Fast det finns ju en viss homogenitet här med, man kan ibland se vilken stadssdel folk kommer ifrån 🙂 Tror att vi svenskar bara har ett sånt stor behov av att passa in och inte sticka ut för mycket. Det finns liksom inte utrymme för det 🙂
      Kram!

  3. ml skriver:

    Jag tycker att det har med jantelagen ar overdrivet – den finns i olika former over hela varlden. Svenskar ar for kritiska. Har ni nansin hort en amerkan kritisera samhallet som svenskarna gor?! Jag har bott i USA i 40 ar och forundras fortfarande over att amerikanerna vet sa lite om sa mycket. Och yes jag ar hogutbildad och bor i Silicon Valley.

    • Ja det kanske det gör. Fick höra idag att Schweiz har något liknande….
      Vi är kritiska, det håller jag med om, kanske för att vi inte är lika patriotiska?
      ja visst finns dom, fast här stöter man inte på så många tycker jag 🙂

      • Charlotta Kratz skriver:

        I Australien säger man att ”there are no tall poppies in Australia”. Dvs ingen tillåts att växa sig högre än någon annan. Mexikaner har en liknelse med krabbor i en hink: när en försöker kravla sig ur hinken drar de andra ner den igen. Det är de två exempel från andra länder som jag känner till. Sedan tror jag också att man undervärderar den sociala kontrollen som nykomling, eftersom man själv inte kontrolleras så mycket just för att man inte hör hemma där, dit man flyttat…

  4. Jane skriver:

    Håller med, jantelagen måste bort. Tycker det är det absolut värsta med Sverige. Det och kanske att jag tycker att man vuxna som dagisbarn ibland. Jag är dock MYCKET less på amrisarnas tjat om pengar, här i Orange County tar pengar fram människornas värsta sidor. Du ska ha ett jättehus, finaste bilen, supersmal, LV-väska och SE UT som om du har pengar. Självklart ska du prata om det hela tiden också. Det är lite för mycket skryt här.
    Men jag tycker om att ingen bryr sig hur man ser ut, öppenheten och att man bara kan vara. Jag saknar inte trenderna (även om jag önskar att man struntade i LV-väskan ibland och tog på sig vanliga kläder istället för sportkläder) i Sverige och jag uppskattar verkligen att folk är så olika.

    Jag tycker att deras rädsla för staten är så himla överdriven, de flesta jag känner här tillbringar mycket tid till fundraising och välgörenhet. Ofta får jag en känsla att folk inte förstår vilken bubbla de lever i här, det förstår inte att det är tufft att inte ha en sjukförsäkring (för att man har ett precondition och innan Obamacare inte kunde försäkra sig, nu går det men med sämsta möjliga försäkring), det är tufft att inte ha pengar här. Allt kostar multum, från bebisaktiviteter till college, även om det finns financial aid så räcker det inte och bor man inte i de finaste områdena så hamnar man på en usel skola. Jag saknar helt enkelt lite empati bland amerikanarna ibland;)

    • Ja jag kan tänka mig att det är mycket yta i Orange County, här är det svårt att se vem som har pengar. De flesta män klär sig som Steve Jobs 🙂 Det är inte förrän de hoppar in i sportbilen som man märker att det har pengar 😉 Jag vet faktiskt inte hur mycket det skryts här, jag rör mg inte i dom kretsarna men om man har barn så blir det annorlunda tror, finns ganska många snoffsiga kvinnor/hemmafruar här med 🙂

      Jo visst är det lätt att leva i en bubbla här när man har sjukförsäkring och inte behöver jobba tre jobb för att få ihop till mat. Ibland kanske man gör fundraising mest för sin egen image, mer än att man faktiskt bryr sig. Jag håller med om att det är tufft att inte ha pengar här, helt galet vad det kostar om man har barn här.

      Tack för att du tyckte till och så hittade jag din blogg också 🙂

  5. desiree skriver:

    Intessant att läsa denna tråd. Även om det är mycket mer fokus generellt på pengar i USA jämfört med Sverige så upplevde jag aldrig riktigt detta superfokus och skryt som Jane tar upp finns i Orange County när vi levde i Södern och Alabama. Jag kan aldrig riktigt fatta alla som varit så starkt emot Obamacare. Mycket höjljuda protester speciellt från Söderns håll. Känns många gånger som de var extra anti staten där. Hjälp skulle skötas av sin egen och inom sin egen church community.

    • Nej det är nog olika, som sagt jag upplever inte heller så mycket skryt fast jag rör mig inte i de kretsarna, ha ha 😀
      Ja de är extra anti och gillar sina vapen (hjälp vad jag generaliserar! 🙂 ) de är antagligen väldigt rädda. De ser att saker och ting förändras och de förstår nog inte riktigt. De romantiserar ”det gamla USA” kan jag tycka. Kusterna har en helt annan kultur och öppenhet för det är en sån tillströmning av folk från världens alla hörn skulle jag tro.

  6. Annika skriver:

    Jantelagen är det värsta med Sverige,
    OCH sedan dess skolor. Skolsystemet, grundskolan och till viss del gymnasiet, är ju helt PAJ.
    Barn som lever rövare, lärare utan rättigheter. Betygsskräck.
    FATTAR inte att man inte gjort om det för länge sen.
    Sen det där att allt är SÅ likriktat hemma. ALLA ska vara likadana, man ska gilla samma porslin, ha svarta kläder, alla män ska se ut som hipsters i en viss ålder.
    ACK JA!
    Kolla bara in inredningsbloggar fr sverige, jag orkar inte för allt är SÅÅÅÅÅÅ lika.

    Jane har ofta skrivit ho mig också om livet i OC; och jag känner inte igen mig i det.
    Bor i en otroligt välutbildad del, och välmående del, av USA. Jag tycker inte folk skryter, jag tycker många är rätt lågmälda. Även kunniga om mkt.
    Gar fått för mig att OC och platserna där omkring är väldigt speciella.
    Östkusten är ju olik västkusten i mångt och mkt.

    Förstår inte heller de konservativas motstånd till Obamacare, och ofta högerkristnas agg mot just det.
    OCh egentligen till ALL hjälp staten kan ge.
    Varför SÅ rädda?

    Precis som Desiree gillar jag amrisarnas go get it and a.
    OCH visst har jag mött på dumma amerikaner. Men jag har mött en hel del genomkorkade svennar också.
    OCH andra.
    Så jag har en känsla av att det går på ett ut.

    Intressant tråd!!
    Kram!

    • Ja skolsystemet i Sverige verkar vara påväg utför men jag vet inte så noga såklart, var länge sedan jag gick i skolan. Men lite mer ordning skulle nog inte skada kanske 🙂
      Visst är det likriktat, ler lite för mig själv när jag kollar bloggar från Sverige, alla promotar samma märken, en viss sorts jeans och vissa inredningsmärken 🙂

      Öst och västkusten är olika på många sätt, det är spännande tycker jag 🙂 Det som är så kul med USA är att det är så olika, som olika länder i ett land 🙂

      Ja det finns oinformerade människor i varje land, USA är bara ett så stort land att de kanske märks lite mer här och är lite mer högljudda 🙂

      Kram!

  7. Stina skriver:

    Denna svenska jantelag! Precis som du så älskade jag matte i skolan. Redan i årskurs 1-3 så togs jag upp som ett problem i klassen på kvartsamtalen för jag satte för mycket press på de andra barnen. Ehh vad för samhälle fostrar detta? Som tur va hade jag en mamma av stål som inte tolererade detta, men ofta fick jag sitta och rita teckningar medans jag inväntade de andra. Det gynnade ju inte min utveckling precis. Efter snart 7 år här har jag lärt mig att man ska lyfta fram sig själv och det är inte fult, men det tog några arbetsintervjuer att lära sig att skryta om sig själv…

  8. bortabrabloggen skriver:

    Jag älskar också Sverige och är stort över att vara svensk. Svenskar är dock trygghetsnarkomaner, och det blir lite av en kulturkrock när man som svensk kommer till andra ställen och tvingas bygga ett nytt skyddsnät. Men jag har lärt mig att älska att konstant hoppa utanför min comfort zone, och att det är där möjligheten att växa och lära finns. De personer (svenskar eller icke) som bor kvar i trygghetsbubblan där allt är lagom och under kontroll missar så många tåg som de inte ens vill se. Kommer ett inlägg ikväll hos mig om comfort zones, kika in och läs om du har tid=) Kram

    • Jag håller med, det måste man göra! Det har jag gjort många gånger här och det känns inte lika farligt längre 🙂 Jag vill inte missa några tåg, en jag är min värsta fiende 🙂
      Ska kika in hos dig, du är en underbar inspiration!
      Kram!

  9. Fortsätter svara på era kommentarer imorgon! Så roligt att ni ville tycka till ❤ Nu sova!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s