En blåsig kväll på Mellbystrand

Jag fortsätter mitt Sverigeromantiserande.

Det blåste småspik.

Händerna var stelfrusna.

Skorna fulla av sand.

Men vad gjorde det, när man får uppleva kvällar som denna.

 

Solen bröt igenom molnen.

Vattnet skummade.

Plötsligt ändrades ljuset. Allt blev varmare.

Stranden badade i varmt ljus.

Men ovädret blåste upp bakom mig.

Solen försvann bakom molnen igen och kylan återvände.

Nu är jag återigen på västkusten. Imorgon hoppas jag på en lunchdate i Göteborg och på onsdag bär det återigen av till USA:s västkust.

Roligt och vemodigt på samma gång…

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Foto, Livet, Utflykter och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till En blåsig kväll på Mellbystrand

  1. Anna skriver:

    Korten tar andan ur mig! Skönt att jag slipper frysa när jag tittar på dem😀

  2. Anna skriver:

    Hej igen!
    Härliga foton, jag ler för de påminner mig om ditt Kalifornien också!!!
    Hoppas du får en super mysig lunchdate i Göteborg! Så roligt för den som får luncha med dig!
    Kram Anna

  3. Fourmum skriver:

    Underbart vackert!!!

  4. desiree skriver:

    Väldigt vackra bilder. Jag älskar när himmelen är så här dramatisk. Sol och mörka moln med lite ljusblått som skymtar fram. Det blir ett fantatiskt fotoljus.Ha det underbart på Svergies västkust innan det blir dags för Amerikansk västkust.
    Kram!

  5. Lotta skriver:

    Ser ut som Connecticut🙂

    Njut av dina sista dagar. Ät en bulle eller två åt mig. Jag gillar ju varmkorv från Statoil men det ska jag inte be dig om, någon måtta får det vara😉

    Ja, vemodig och roligt på samma gång. Känner igen den känslan.

    Kram fina du!

  6. bortabrabloggen skriver:

    Fantastiska bilder! Du borde absolut utveckla ditt fotande, klar talang där! Kram

  7. Trevlig resa tillbaka över Atlanten!! Jag önskar jag också var på väg tillbaka🙂
    Det är alltid vemodigt att säga hejdå men som tur var har du en kär man som väntar därborta/därhemma. Jag fick över min E hit till Norge igår så nu känns livet lite helare🙂

    Vi ses i augusti!! KRAM.

  8. Ping: Nyårskrönika – del 1 | My life in Silicon Valley

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s