Det bidde inget

…bloggande igår. Däremot en kväll i inspirationens och musikens tecken.

Igår var det Stanford-onsdag. Föredrag av ännu en inspirerande entreprenör. Psykologer och självhjälpsböcker i all ära men tänk vad mycket inspiration man kan få från framgångsrika människors historier. Dom har haft samma tankar som jag. De har brottats med samma problem. Jag har varit på x antal stycken av dessa föreläsningar nu. Många frågor som studenter ställer efteråt är angående ”den perfekta vägen”. Vilka kurser ska man läsa, vilken karriärväg ska man ta för att uppnå samma sak som de uppnått. Vi vill alla ha det där framgångsreceptet.

Då är det skönt att höra att det finns ingen perfekt väg. Mycket av vad de uppnått har trots planering hänt på grund av slumpen och lite tur. Att vägar kan vara krokiga men ändå leda till något bra i slutändan. Något som var helt omöjligt att se när man var mitt uppe i det. Det är OK att känna sig osäker.

Förklarat på ett litet nördigt sätt av föreläsaren igår, livet är ett statistikproblem inte ett calculusproblem. Det är inte statiskt matteproblem som man kan lösa genom en viss input och så trillar lösningen ut på andra sidan utan beror på variabler som vi inte kan kontrollera och förutse. Första gången jag hört någon likna matte med livet.

Jag fascineras av dessa entreprenörer. Många av oss ser problem i vår vardag men det stannar där. Där vi ser problem ser de lösningar och affärsmöjligheter. Alla pratar om att det vill ”change the world”. Det är ett stort mål att ha. Jag har öven hört ”think globally, act locally” många gånger nu. Ett bra motto för mycket.

På kvällen var det gratis gitarrkonsert på Stanford. Vi fick höra tre olika stilar, slack-key guitar från Hawaii, klassisk gitarr och en jazzgitarrist. Alla mycket bra. Kvällen avslutades med karaoke, your’s truly försvarade de svenska färgerna med att sjunga ABBA:s Dancing Queen 🙂

Annonser

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Christina funderar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det bidde inget

  1. Lotta skriver:

    Dancing Queen….you rock!

    Jag tror stenhårt på timing, plats, tur och motivation. Bra att livet inte är så enkelt som en matteformel 😉

    Kramar!!

  2. Annika skriver:

    Låter som en mkt BRA kväll!
    Nej, livet är verkligen inte som en kakform. Själv tror jag på ödet…
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s