Oh the joy…

att göra grupparbete med 8 människor på Google groups.

Där alla har olika uppfattningar om allting.

Där vissa går till personangrepp. Krånglar till det. Sprider dålig energi.

Jag blir så uppretad att jag måste ta en Omeprazol.

Eller ta en promenad i solskenet.

Jag väljer det senare.

Annonser

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Oh the joy…

  1. Anette skriver:

    Jösses! Jobbigt, men säkert på något sätt intressant och lärorikt 😉 Kram

  2. OMG! Hatar grupparbeten och kan bara föreställa mig hur det är att göra det tillsammans med en bunt uppblåsta amerikaner (ja,jag har fördommar). Lycka till i alla fall och hoppas promenaden hjälpte. KRAM!

    • christinaskriver skriver:

      Jag brukar gilla dom, gick bra förra terminen men det här är bara för mycket. Ja nu är jag också fördomsfull, för maken till egoistiska, jag vet minsann allt får man leta efter. Men nu väljer jag att skratta åt det 🙂 Promenaden hjälpte, vilket väder vi haft!!
      Kram!

  3. Anna skriver:

    Jösses vilken utmaning! Grupparbeten får en verkligen att inse att folk är olika. Minns ett grupparbete när jag läste på sociologen i Stockholm. Den ena tjejen drog till fjällen med sin pojkvän istället och tyckte vi andra kunde slutföra jobbet (meaning göra ALLT!), den andra tjejen var absolut alldeles lost och jag fick lust att ändra precis varje ord hon skrivit då det kändes som hon kom från en annan planet och knappast gick samma kurs. Den tredje är fortfarande en god vän idag och vi samarbetade förstås bra och hade stöd i varandra. Tack och lov!

    Promenad i sol låter mysigt!
    Kram Anna

    • christinaskriver skriver:

      Ja jag får se det såhär, det är lärorikt… 🙂 Om jag någonsin måste jobba med såna här människor så… pust! Nog inser man att vi är olika allt 🙂
      Dra till fjällen!? Helt galet ju, Hur kan man med liksom…
      Kul att du fick en god vän som behållning av det hela, tvivlar på att jag kommer då det 😀

      Kram!

      • Anna skriver:

        Hon var faktiskt en god vän sedan innan. Vi lärde känna varandra redan på a-kursen. Hon är en sann restfantast hon också. Bara det!!
        Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s