Tillbaka i småland

…. efter en tågresa genom vackert vinterlandskap (bitvis). Jag har fått en pånyttfödd uppskattning för det svenska landskapet genom mina tågresor i jul. Jag skulle vilja stanna tåget, fånga det där vackra ljuset över de frostiga stubbåkrarna. En röd liten stuga i fjärran. Små sjöar som glimtar fram i granskogen.

Det var en perfekt dag igår, tog tåget till Uppsala vid lunch och möttes av finaste A. Min partner in crime under studietiden. Som alltid får mig att skratta, då som nu, och räddade livet på mig under studietiden. Med sitt skratt, sin kaffetermos och briljanta intellekt. Som hade samma dygnsrytm som jag och när vi sa att vi ses här vid 8 imorgon för att tentaplugga så visste vi båda att det betydde vid 10.

Det är så skönt att bara vara med vänner man tycker så mycket om och riktigt härligt att bara kunna fortsätta där man slutade förra gången man sågs, även om det var ett halvår sedan. Vi är båda bra på att hålla låda, så det var inte en tyst stund😉

På kvällen träffade vi söta W på Uppsalas nya nöjespalats, Stationen. Gamla stationshuset har byggts om till en kombination av café, pub och restaurang. Dom har lyckats riktigt bra såg ju ut som värsta innestället i San Francisco😉

En fiskgryta senare var jag glad som en mört. Det var så himla trevligt och så försvann några timmar till på ett kick och det var dags att gå på bio och se New Year’s Eve. Jag måste säga att jag hade väldigt låga förväntningar så jag blev positivt överraskad. New York-älskare som jag är så gillade jag alla New York-vyer och storyn var ju lite söt och det var inte alltför många riktigt cheezy Hollywood moments som jag har lite svårt för. Det var dock helt klart en orgie i kändisar, varenda Hollywoodkändis (gammal eller ny) var med. Efter bion hamnade vi igen på Stationen, varför frångå ett vinnande koncept liksom.

Gårdagen gav mig så mycket energi, ett frostigt Sverige blev plötsligt mycket varmare.

Idag fick jag dessutom världens gladaste mottagande när en cocker spaniel spärrade upp ögonen och hoppade rakt upp och ner ungefär en meter i ren glädje och sen for runt som ett yrväder med en tross i munnen. Kasper trodde inte sina ögon, hon som han letat så efter, var tillbaka. Så nu har vi dragkamp med den käraste ägodelen trossen och så fort jag sätter mig ned så ser jag två ledsna, bedjande bruna ögon som så gärna vill komma upp i knät🙂

Fina fisken, helt enkelt.

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Allmänt, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tillbaka i småland

  1. Lotta skriver:

    Mmm!! Härligt med vänner, där det bara flyter på. No nonsens, samma tänk, erfarenheter ihop, garv, på svenska. Det är något med allt det där som är bara är så skönt, bra och för mig viktigt.

    Härligt att åka tåg genom Sverige. Det skulle jag vilja göra😉

    Fina fisken tycker jag verkligen det låter som, alltihopa!

    Kramar

  2. Anette/Fourmum skriver:

    Jag tycker om att åka tåg, det är avslappnande, iallafall för det mesta🙂 Det är alltid skönt med kompisar där man kan ta vid där man slutade, där man inte behöver förklara allt eller försvara sig. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s