Att känna sig rik

Makens farmor sa något till mig på sin 90-årsdag som verkligen fastnade och som jag har tänkt på sedan dess.

”Jag känner mig så rik. Jag känner mig så rik när jag ser alla mina barn och barnbarn och vänner som är här och firar mig.”

Så vill jag också definiera rikedom. Jag kanske inte blir 90 år men jag vill definiera rikedom med de personer jag har omkring mig. Nu pratar jag inte nödvändigtvis blodsband, jag vill tro att ens familj är så mycket större än så.

Vi har på många sätt gått tillbaka i tiden genom flytten. Vi sålde vår nyproducerade 4:a i Uppsala. Vi slängde en massa saker (mycket som vi knappt använt) men som vi ändå samlat på oss. Och ja, man samlar på sig mycket. Det var en b e f r i a n d e känsla. Att inte vara fastbunden vid saker. Resten av bohaget magasinerade vi.

När jag säger att vi gått tillbaka menar jag att vi nu hyr en liten 1,5:a, möblemanget består uteslutande av IKEA-möbler, ungefär som när man var student. Men än en gång, en befriande känsla. Inte massa prylar men vi har det vi behöver. Dock är vi rika på så mycket annat. Solsken, nya upplevelser, influenser, vi utvecklas, maken har fått nya karriärmöjligheter han aldrig hade fått om han fortsatt jobba från Sverige. Om man verkligen vill kan man packa ner de prylar som betyder mest i en resväska, det gick bra, det kan jag intyga🙂.

Ett litet sidospår men som ändå hänger ihop är denna historia:

Boken Outliers: The story of success börjar med en historia om en stad som är just en outlier. Den består av personer som emigrerat från den lilla staden Roseto i Italien. Staden har varit isolerad från utomstående influenser tills 1950 när en doktor vid namn Wolf upptäckte något anmärkningsvärt. Dödligheten i hjärtsjukdomar eller för den delen andra sjukdomar var mycket lägre just där, jämfört med städerna runt omkring och hela USA. På just denna plats dog människor av hög ålder och inget annat. Läkaren sökte svaren i kosten eller kanske tränade de mer? Bättre gener eller var det något med just detta läget? Nej, många var överviktiga, åt onyttigt, rökte och personer som flyttat från Roseto hade inte samma goda hälsa samt i grannstaden var dödligheten mycket högre.

Vad Wolf då insåg var att svaret inte var diet, träning, gener eller läget. Det var Roseto i sig själv som var hemligheten. När han gick runt i staden förstod han varför. Invånarna tog hand om och hjälpte varandra. Det fanns en speciell gemenskap. De hade skapat en stark, skyddande struktur som isolerade dem från alla krav från den moderna världen. När han presenterade resultaten möttes han av stor skepticism. På konferenser pratade man gener och komplicerade fysiologiska processer men ingen hade pratat om de positiva effekterna av samhällets uppbyggnad, gemenskap och vilka människorna är omkring dig. Den generella uppfattningen var (och är väl fortfarande?) att möjligheterna till ett långt liv beror på gener och vilka val du gör i form av träning och kost samt vilken sjukvård du får. ”No one was used to thinking about health in terms of community”.

Så för att runda av, ja jag tror att Carin var något på spåren den dagen hon tog mina händer och sa:

– Jag känner mig så rik.

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Christina funderar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Att känna sig rik

  1. Lotta skriver:

    Christina! Så fint. Och jag håller med. Skulle kunna skriva mycket om det här. Både berätta mer om vad jag såg i Nepal men också de val vi gjort de senaste fem åren.

    Har ni flyttat ”för gott” eller tar ni tiden som det kommer?

    Jag känner mig också rik i den bemärkelse som din mans farmor beskrev det och så som du tänker. Ångrar det inte en sekund!

    Kram

  2. bortabrabloggen skriver:

    Väldigt sant och tänkvärt! Jag har skrivit en del om detta också, bland annat här: http://bortabrabloggen.wordpress.com/2011/05/19/mitt-lilla-krypin/

  3. Ping: Min nya träningskompis | My life in Silicon Valley

  4. Ping: Första skoldagen | My life in Silicon Valley

  5. Ping: Blog Award! | My life in Silicon Valley

  6. Ping: Tillbakablick på 2011, del 3 | My life in Silicon Valley

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s