Som på en annan planet

Mono Lake.

Mono Lake förtjänar ett inlägg i sig. Ikväll blir det dock inte skrivet. Ikväll får några bilder tala om den speciella platsen.

Jag har idag med hjälp av en åsnas envishet lämnat in sista uppgiften i projektledarkursen. Tvivlar på att projektledare är en framtida karriär efter denna kurs men jag har i alla fall fått stor respekt för sådana 🙂 Det har krävts en del köpslående med mig själv för att avsluta kursen så nu får jag tydligen göra utflykt till San Francisco, shoppa i roliga klädaffärer och köpa en ny Applepryl. Jag kan bara konstatera att jag är bra att köpslå med. Nästan generös kan man tycka.

Maken är på kundmiddag så jag får roa mig bäst det går, smuttar lite på favoritvinet med Bruce Springsteen sjunger om att han är in love with a Jersey girl.

Cause nothing matters in this whole wide world when you’re in love with a Jersey girl.

Med de orden önskar jag god natt!

Annonser

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Resor och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Som på en annan planet

  1. Anna skriver:

    Verkligen annorlunda. Påminde mig om den där ”som på den här planeten”-stranden, Glass Beach. Såg ut att vara nära San Fransisco på karta men var visst över 3 timmar med bil (utan trafik antar jag), hehe. Måste kolla skala nästa gång.

    http://designyoutrust.com/2011/08/09/glass-beach/
    http://www.fortbragg.com/content/glass-beach

  2. christinaskriver skriver:

    Men vilka fina bilder från Glass Beach!!
    Ja är inte så nära…. tog oss ca 4h till Yosemite och sedan ytterligare några timmar därifrån till Mono Lake men det var det värt 🙂

    • Anna skriver:

      Ja, lustigt att en strand som blivit så där av miljöförstöring sen blev naturreservat och att man inte får plocka med sig stenarna 🙂 Men fint att moder natur tar hand om allt ifall hon får chansen, lämnar hopp. Jag har inget emot nån apokalyps så naturen får hämta sig ^__^

      • christinaskriver skriver:

        Ja visst är det! Mono Lake var riktigt illa ute pga av människan (ingen är förvånad….) och är superviktigt för många fåglars överlevnad. Det gör så ont att se allt vi ställer till med på den här planeten att jag ibland känner att det är lite hopplöst. Och jag står ju inte på barrikaderna heller och bidrar själv till en massa koldioxid. Men som sagt, det inger hopp att moder natur tar hand om allt om hin får chansen, det lär ta många år att ta hand om allt vi ställt till med bara!

  3. bortabrabloggen skriver:

    Fantastiska bilder! Sv: jo, bloggande är allt en konstform i sig =) Tack för din kommentar!

  4. Lotta skriver:

    Bruce är alltid en bra avslutning på dagen 🙂

    Vackert och speciellt ser jag att det är vid Mono Lake!

    Just nu är ljuset extra fint här – jag väljer skogsvägen för att få njuta av det. Och apropå projektlederi

    • christinaskriver skriver:

      Ja han är ju det, den gode Bruce 🙂
      Har du varit vid Mono Lake?
      Hoppas du tar med dig kameran, extra fint ljus brukar betyda extra fina bilder 🙂
      Ja det är tufft, jag har ju ”bara” jobbat i projekt aldrig varit projektledare (som tur är kanske 😉 )
      Kram!

  5. Lotta skriver:

    …det är tufft! Inom min organisation arbetar vi nästan uteslutande i projektform. Kan vara tufft ibland 😉

    Kram

  6. Ping: Tillbakablick på 2011, del 3 | My life in Silicon Valley

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s