Big hair day

… för mig idag.

Låt mig presentera, Christina stylad ala amerikansk stil. Saker ska vara stora här i Amerikat, så även håret. När jag kom ut från salongen såg det mer ut som att jag hade en hårhjälm än hår. Nu har jag ju förmånen (?) att ha ett hår som aldrig håller sin styling, så efter ca 15 minuter ute i lite vind så såg det inte så tokigt ut längre och slingorna blev jag jättenöjd med.

Inte så tokigt ändå när den värsta volymen lagt sig

Annars har jag mest lullat runt i Palo Alto, suttit på café och läst och handlat två par skor. Ja jag vet, men det var 60% på Nine West så dom var ju i princip gratis…🙂

Ikväll har vi varit i Campbell. Jag släpade (nåja, han gick frivilligt) med maken på filmen/dokumentären Buck som handlar om mannen som gav inspiration till boken och filmen Mannen som kunde tala med hästar.

Den handlar dock om så mycket mer än en man som har en otrolig förmåga att hantera hästar. Det var flera gånger under filmen som jag tänkte, No way, det där är inte möjligt! Hur gör han det där? Han förvandlar frustande, bockande hästar till sina följeslagare i en vacker duett. Hans humanism, goda hjärta och syn på livet är något utöver det vanliga och väldigt inspirerande trots eller kanske tack vare att han är en ”tortured soul”.

Han har på många sätt mycket gemensamt med Bill Cunningham, street fotografen i New York som vi såg en film om för några månader sedan. De lever så totalt olika liv, Bill cyklar omkring på sin cykel i New York och plåtar modet på gatan som han ser det, Buck åker hela USA runt för att ”help horses with people problem”. Men deras passion och humanism och genuinitet lyser igenom allt de gör. De är enkla människor, gör inget stort väsen av sig men uträttar ändå stordåd.

Horsmanship är så mycket mer än hur du behandlar hästar, det är hur man ser på livet, hur man behandlar allt levande och sina medmänniskor. Det tar jag med mig en dag som denna när vårt grannland Norge drabbats av en sådan hemsk tragedi.

Kolla gärna in trailern, även om du inte är en hästmänniska, det är så mycket kärlek i den.

Your horse is a mirror to your soul, and sometimes you may not like what you see. Sometimes, you will.

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Big hair day

  1. Lotta skriver:

    # 1 vad fin du blev i håret! Wow!

    # 2 Vad sugen jag blir att se Buck, jag förstår att han väcker mycket känslor och inspirerar

    Så viktigt att vi är medvetna om våra handlingar, våra tankar, hur vi behandlar varandra

    Fin trailer, jag njöt av den.

    Kram!

  2. Ping: Hjälp önskas! | My life in Silicon Valley

  3. Ping: Tillbakablick på 2011, del 3 | My life in Silicon Valley

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s