Fyrvaktaren

… det är jag det… I wish. Men på grund av Mendocinos starka sol är jag nu stolt ägare av en keps med inskriptionen United States Lighthouse Service som inhandlades på Point Arena Lighthouse (min bena hade intagit en väldigt ilsket röd färg). Maken kallar mig numera för fyrvaktaren. Jag köpte även ett litet skepp och en kompass så nu har samlandet börjat till det vindpinade huset vid havet som jag ska fylla med allehanda havsfynd en dag.

Jag vet inte riktigt vad det är med fyrar som fascinerar mig. De är den sista utposten på en karg klippa där vågorna outröttligt hamrar mot land. De står där, stolta och vackra och de har väglett sjöfarare i alla år.

Point Arena hade bilder på de som varit fyrvaktare och det fanns nog inte så mycket att göra där ute på fyren för familjerna var stora, jag räknade till minst sex barn på varje bild ( ja ni vet, vid strömavbrottet efter Gudrun föddes det fler barn 9 månader senare😉 )

Point Arena är den enda fyr i Kalifornien man får gå upp i, dess systerfyr är Pigeon Point som vi besökte på en annan tripp söderut. Pigeon Point är byggd av tegel vilket också Point Arena var innan den förstördes i en jordbävning 1906. Denna fyr byggdes upp igen i ett jordbävningssäkert tillstånd och togs i bruk 1908. Vid båda fyrarna kan man boka boende i små stugor, närmare havet än så kan man knappast komma. Pigeon Point hade till och med en badtunna som man kan sitta i och njuta av solnedgången. Ja ni märker ju, jag dras till fyrar som flugor till koskit.

Den här linsen (1st Order Fresnel Lens) är ca 1,8 m i diameter, väger 6 ton och består av 666 glasprismor. Den gav Point Arena sin unika ”ljussignatur”, två ljusblixtar var sjätte sekund. Den satt fast på en mojäng (ursäkta den bristfälliga tekniska kunskapen) som fyrvaktaren var tvungen att vrida på var 75:e minut. När denna linsen ersattes med en automatisk var de tvungna att montera ner den bit för bit och bära ned prismorna för att sedan sätta ihop dessa igen i utställningshuset.

Efter lite guidning fick vi äntligen knata upp i fyren:

Maken fick kalla fötter efter halva vägen och bestämde sig för att fota nedifrån istället.

På väg ned igen:

På väg från fyren träffade vi på mamma med bambi, dom var mer nyfikna än rädda.

Avslutar med ett lästips för alla fyrfetischister där ute: Fyrväktaren av Jeanette Winterson. (Nej man behöver inte vara fyrgalen för att uppskatta denna bok ;-)).

Från svd.se:

”En bok om ljus, en bok om kärlek, en bok om berättelser. Och i Jeanette Wintersons nya roman Fyrväktaren är ljus, kärlek och berättelser synonymer.
Det handlar om Silver, ett barn som kommer till av en slump och som förlorar sin mor av en slump, som får ta med sig sin hund och flytta in hos fyrväktaren, eftersom ingen annan i staden Salt kan förstå vad de ska med henne till. Inne i fyren råder mörker, men fyrväktaren Pew är ljuset självt genom sina berättelser. De handlar visserligen om mörker, men en berättelse om mörker går inte att återge utan ljuset som förutsättning.

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Utflykter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fyrvaktaren

  1. Lotta skriver:

    Hej kompis! Jag är lika fyrgalen🙂
    Superbilder och jag gillar speciellt den där du hoppar.

    Det finns en hel del fyrar här och senast besökte vi en av dem på Long Island. Det kostade $6 att gå upp och ingen hade plånboken med sig så vi får gå upp de 192 trappstegen en annan gång.

    Inte illa att bli kallad fyrvaktaren🙂

    Tack för boktipset!

    Kramar!

  2. christinaskriver skriver:

    Hi hi, härligt att inte vara ensam om sin galenskap😉
    Tack! En hoppbild är ett måste när man ser en fyr😀

    Jag måste åka till den del av landet och spana på fyrar, guiden sa att östkusten fick använda andra färger än bara svart och vitt men att västkusten bara fick ha svart och vitt. Finns det några färgglada fyrar där?🙂

    Kramar!

  3. Ping: Point Bonitas | My life in Silicon Valley

  4. Ping: Tillbakablick på 2011, del 3 | My life in Silicon Valley

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s