Tjuvlyssnat på café

Först vill jag säga att jag vet att det är fult att tjuvlyssna men jag behövde inte precis anstränga mig för att höra (ihåligt försvar kanske😉 ).

För det andra så är jag ju själv beroende av en man som försörjer mig. Det var inte ett lätt beslut att ta men jag hoppas och tror att den här tiden och mina studier ska löna sig längre fram. Jag har alltid hört från min mamma att man ska vara självständig, kunna stå på egna ben och studierna först. Såklart har jag blivit färgad av detta.

Det här är en reflektion om hur annorlunda en konversation kan te sig i Sverige och USA när man har beslutat sig för att ta det där steget och flytta ihop med någon och med det börja planera för framtiden. Min konversation med mina vänner var helt annorlunda. Jag är såklart medveten om att systemet i USA är mycket annorlunda när pappa staten inte tar hand om dig och att detta är bara två personers åsikt. Men ändå.

En fråga som stod i centrum var om mannens jobb var bra nog för att kunna försörja dem i framtiden.

Mycket diskussion låg också runt hur de inte hann med sina jobb nu när de hade ett förhållande. Den ena tjejen missade sina säljmål och skulle prata med sin chef om ett mindre krävande jobb och den andra skulle tacka nej till en befordran för att de inte orkade med sina långa arbetsdagar plus allt hushållsarbete. De beskrev hur männen kom hem från arbetet och la upp benen på soffbordet och så var det upp till dom att laga mat, servera och plocka undan och diska.

Jag kan undra varför inte alternativet att dela på hushållsarbetet så att nr 1 kunde nå sina säljmål och nr2 kunde ta sin befordran fanns med? Jag kan inte låta bli att tycka att det är en förlust att två unga, smarta kvinnor med bra jobb ger upp sin karriär så tidigt. Dom har inte ens slagit i något glastak än, dom satte upp ett själva. Allt för ett förhållande.

Ungefär där bytte jag café och hamnade bakom män som beskrev vad tjejer i 8-10 års åldern vill ha för sorts dataspel.

It’s a man’s world.

Om My life in Silicon Valley

Utvandrande smålänning som passande nog heter Christina och har flyttat till Amerikat med min Mathias (Karl-Oskar). Bloggar om vår vardag i det stora landet.
Det här inlägget postades i Christina funderar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s